I en container i Frihamnen

Eftersom jag de senaste åren jobbat på att bli min egen jordmakare är jag ständigt på jakt efter organiska råvaror, sådana som är rika på näring och mikroliv och dessutom är restprodukter. Här följer en presentation av fem restprodukter som gör livet som jordmakare lättare. De fem är svampsubstrat (eller svampkompost), drav från ölbryggning, insektsfrass, ull och fiskrens. Det är inte alltid lätt att få tag på dem. Men en eller ett par av de fem hittar du säkert i din omgivning, bara du googlar. Undrar för resten var spillullen från kungens får på Gärdet i Stockholm hamnar. Måste kolla upp det.

En igelkottssvamp per substratsblock skördar Martin Benson. Sedan är substratet värdelöst för honom men inte för oss odlare.

Hos svampodlaren

Svampsubstrat består av block som väger ca 2-4 kg.

Jakten på restprodukter började i en container i Frihamnen i Stockholm. Här odlar Martin Benson svampar till gourmetkrogar. Det går bara bra med odlingen och igelkottssvamparna är delikata.

Han odlar flera olika delikatessvampar, alla i block som kallas svampsubstrat och består av 95 proc björkspån och 5 proc lupinskal. För en proffsodlare som Martin är de begagnade blocken värdelösa efter en skörd, även om de fortfarande innehåller svampmyecel, näring och ett rikt mikroliv. Att kassera blocken kändes fel för Martin.

Han kontaktade därför projektgruppen Skippa Torven (Stockholms koloniträdgårdar) https://www.sthlmkoloni.se/halvera-torven/ och undrade om vi ville testa blocken i våra odlingar. Så klart vi ville. Vi åkte till Frihamnen och fyllde Ikeakassar med dem.

Jordgubbarna blev friskare

Till saken hör att jag hade läst en studie av forskaren Samar Khalil vid SLU och hennes medarbetare. De hade undersökt odlingsvärdet av använt svampsubstrat (SOS) och använd svampkompost (SMC) i jordgubbsodling. https://internt.slu.se/nyheter-originalen/2024/4/miljontals-ton-kasserad-svampkompost-kan-anvandas-till-hallbar-odling/

Gemensamt för båda materialen är att de innehåller en del en hel del organiskt material (22-40 procent) och har en fantastisk vattenhållande förmåga. Kväveinnehållet är inte tillräckligt högt för att räknas som gödsel. Men det är mycket värdefullt som jordförbättring. Bakteriestammarna i båda substraten har potential att producera enzymer som förbättrar växternas uppdag av näring. Näringsinnehållet (NPK) i svampsubstrat varierar stort. De här siffrorna redovisas i en studie: kväve 1,6, fosfor 0,36, kalium 0,37. Svampkompost, som används vid champignonodling, är något mer näringsrik, eftersom den är baserad på bl a stallgödsel.

Åter till SLU:s studie. Den visade att jordgubbarna växte bättre men också att växtsjukdomarna minskade. Förklaringen är den höga mikrobiologiska aktiviteten i materialen, enligt Samar Khalil. Fler studier visar samma sak men för andra köksväxter.

Ett krux: Både svampsubstrat och svampkompost har lite för högt pH och för höga salthalter. Därför är Samars råd att alltid kompostera materialet, separat eller tillsammans med till exempel köksavfall. Vid SLU komposterades materialet i trädgårdskomposter utomhus februari-september. Därefter var det färdigt att användas i stället för torvbaserade planteringsjord. Nu är det dags att berätta hur de fem restprodukterna kan användas i odlingen:

SVAMPSUBSTRAT

Jag har använt blocken på tre sätt: för att göra jord, som kompostaktivator och vid maskkompostering.

Göra jord Blocken, som måste vara fuktiga, smulas sönder. Substratet blandas med 40-50 procent köksavfall, ett par nävar EM-bakterier (EM-strö) i en vanlig bokashihink. Materialet packas, och locket läggs på. Efter 10-14 dagar är det fermenerat. Nu får det lämna den syrefria miljön och blandas med en del trädgårdsjord och en del lövmull alternativt trädgårdskompost. För mig blev det en underbar och porös jord på rekordkort tid, ca 110 dagar. Jag planterade tomater i jorden, och det växte fint. Men för att det ska kunna användas i plantuppdragning och sådd bör den lagras ytterligare några veckor.

Kompostaktivator Enklast är att använda svampsubstratet som kompostaktivator i köks- eller trädgårdskompost. Du kan ha ett block eller flera block, bara du smular dem och ser till att de är fuktiga tvärs igenom. Nedbrytningen snabbas upp, dessutom trivs ev maskar bättre samtidigt som syresättningen förbättras. I en kökskompost minskas risken för dålig lukt eftersom materialet är luftigt och lätt.

Maskkompostera I mitt kvarter komposterar vi med kompostmask (Eisenia foetida) i fodervagnar. De senaste två åren har maskarna legat på latsidan, varpå maskantalet minskat. Jag började därför på ny kula, blandade hälften substrat, hälften kökskompost. Det var en hit. Maskarna älskar att knapra på substratet, som jag lade på i tunna skikt tillsammans med köksavfallet. Lägger du på för mycket åt gången stiger temperaturen och maskarna går och gömmer sig. De vill ha 15-25 grader, aldrig varmare. När det blir över 25 grader måste värmen dämpas. Blanda i kolrikt material. I mitt fall blev det rivna äggkartonger, rivna tidningar, sågspån från hönshuset. Det är också viktigt att det är fuktigt.

FRASS

Frass är det som blir kvar vid uppfödning av mjölmask, som används i djurfoder och allt oftare i livsmedel. Frasset består av insekternas spillning och skal. Redan nu säljs det till hobbyodlare som ett ekologiskt (KRAV-godkänt) gödsel i pulverform. Ibland kallas det biostimulant, vilket betyder att det innehåller rikligt med mikroorganismer och ämnen (t ex kitin) som stärker växtens motståndskraft och stimulerar tillväxt. https://www.nature.com/articles/s41598-025-87075-8

Näringsvärdena (NPK ca 3-2-2) är höga, vilket betyder att frass kan användas som gödsel. Typiskt för frass är att näringen frigörs snabbt i starten, vilket gör att tillväxten kommer i gång fort. Sedan fortsätter det att avge kväve i lugn takt i tre månader.

Frass är relativt dyrt. Med tanke på priset har jag reserverat användningen till krukodlingar inne och ute. Även i växthus är det en tillgång. Räkna med att du behöver 1 dl/10 l jord. Mylla ner i ytjorden och vattna. Till en medelstor krukväxt behövs en matsked varannan vecka. .

Gör inte misstaget inomhus att spilla smul ovanpå jorden. Sorgmyggor hittar det snabbt. Nej, frasset ska ner i jorden. Hos mig har frass gett lika bra tillväxt som ekologisk flytande näring, och växterna har blivit påtagligt kraftigare. Mig veterligen säljs det bara på nätet https://www.frodas.eu/ .

FÅRULL

Fritidsodlare upptäckte för flera år sedan att spillull kan användas som marktäckning i jorden. Nu vet vi att ullen är en utmärkt näringskälla, mycket kväverik (NPK ca 11-0.1-4.5), vare sig du marktäcker med ullen eller blandar ner den i jorden. En annan minst lika viktig poäng är att smutsig och tovig ull, s k spillull, normalt kasseras. Nu återförs den till jordens kretslopp och gör lika stor nytta som i spinnrocken eller i vävstolen. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/15440478.2023.2200047#abstract

Grönkålen får näring från ullen. Den bevarar fukten och ogräsfrön får svårt att slå rot i materialet .

En fördel med ullen är att den till skillnad från många andra näringskällor verkar långsamt, dvs hela säsongen.

Den som på våren och försommaren vill ha en snabb gödseleffekt i grönsaksodlingen kan komplettera med guldvatten (1 del urin, nio delar vatten) eller gräsklipp. Ullen kommer att fortsätta att leverera näring hela odlingssäsongen. https://drive.google.com/file/d/1uz0o8tveuvMbTet3TAfeKcgiJiqIwW3r/view?usp=drive_link

Ullen är suverän på att hålla fukt. 1 kilo ull kan hålla 1,6 liter vatten. Den höjer jordens mullhalt, förbättrar strukturen och ogräsfröna får svårt att slå rot. Bäst resultat får du om du marktäcker odlingen med ull.

Numera säljs ullpellets. De är också tillverkade av spillull. Enligt svenska tillverkare verkar pellets 6-12 månader och har i övrigt samma goda egenskaper som spillull.

En del odlare och rådgivare menar att ull minskar snigelproblem, för att inte tala om alla vittnesmål om att ullen håller rådjuren borta. För min del är jag inte övertygad om att ull är lösningen på alla rådjurs- och snigelproblem.

DRAV

Småskaliga bryggerier skjuter upp som svampar ur jorden. Det resulterar i stora mängder av avfall som kallas drav. Det består från början av spannmål, ofta korn, som genomgått mältning. Efter bryggningen iförvandlas det till ett avfall som är användbart i odling, men också som hönsfoder. Det är proteinrikt, 20-30 procent av torrvikten. Därför är det också kväverikt. I snitt är innehåller det 4 proc kväve, 1 proc fosfor, 1 procent kalium (NPK 4-1-1). Det gör det intressant både som hönsfoder och till odling.

Mängder av studier har visat att drav är ett suveränt gödselmedel. Ett amerikanskt exempel: En dravgödslad odling av aubergin jämfördes med en auberginodling gödslad med en kraftfull ekogödsel. I den dravgödslade odlingen var antalet felfria frukter det dubbla. Skördens totalvikt dubblerades också. https://practicalfarmers.org/research/brewers-spent-grain-as-a-soil-ammendment-for-eggplant/?utm_source=chatgpt.com

Drav är en färskvara med usel hållbarhet. Det beror på den höga kvävehalten men också på att det är blött. Det börjar snabbt ruttna och stinka. Den som vill förvara materialet mer än enstaka dagar gör klokt i att fermentera det, t ex enligt bokashimetoden.

Här utvidgas kretsloppet, från öl till drav, till hönsmat, till ägg och hönsgödsel.

Jag hämtade dagsfärskt blött drav hos ett småskaligt bryggeri som med glädje gav bort det. Jag fermenterade det i bokashihink, på samma sätt som med svampsubstrat. Därefter blandade jag det i kökskompost samt i maskkompost.

Det höga kväveinnehållet gjorde att värmen i maskkomposten steg kraftigt. Inte så lyckat eftersom värmen inte får överstiga 25 grader. Då krävs något kolrikt, som torra löv, flis, spån, rivet papper…Annars där maskarna och komposten börjar lukta illa.

Drav är antagligen mums för möss och råttor. Därför vågar jag inte marktäcka med drav, vilket vore enklast och smartast. Men jag har å andra sidan inte testat.

FISKRENS

Numera säljs flytande ekogödsel baserad på bland annat fermenterat fiskrens. Så klokt! Och jag minns från barndomen att fiskrenset hamnade i samma hög som köksavfall och dasstunnans innehåll. Utan den härliga mixen hade vi aldrig kunnat odla i den karga jorden.

Fisk är enormt proteinrikt, därmed också kväverikt. Men kvävehalten varierar efter vilken del av fisken som används. Enligt en rapport från Jordbruksverket (2004:8) innehåller torkat fiskavfall: 9-12 proc kväve, 5-7 proc fosfor samt 0,5-1 proc kalium. Så varför inte ta vara på renset och gödsla med det. Fiskrens gör susen i en kompost. Men det är viktigt att göra det på rätt sätt för att undvika lukt och för att få en bra kompost. Gör så här:

Du behöver en skadedjurssäker och välventilerad kompostbehållare. Blandningen ska alltid vara fuktig men aldrig blöt eller torr.
Det höga kväveinnehållet gör att det kan bli extremt hett i en kökskompost samtidigt som kvävet går förlorat i form av ammoniak. Den höga kvävehalten måste därför balanseras. Det gör du med 1/3 kolrikt organiskt material, som löv, trädgårdsavfall, sönderrivet papper, grenflis. Då får du rätt kemisk balans. Strössla gärna med jord eller gammal kompost. Det tillför mikroorganismer.
Rör om i komposten då och då för att tillföra syre och påskynda nedbrytningen. Undvik att kompostera för stora mängder fiskrens på en gång.

Förr grävde man ner fiskrenset direkt i jorden. Men det är lika begärligt för råttor som köksavfall. Men visst känns det frestande att lägga fiskrens under tomatplantor på friland. Kolla här https://www.youtube.com/watch?v=IFHdD5Mrw0o

Alternativt kan fiskrenset fermenteras i bokashihink. Den är ju råttsäker. Samma med balkongodlingen. Testa att lägga ett fiskhuvud i botten av stora krukor, fyll på med 5-7 cm jord. Sedan kan du plantera. Inga luktproblem , men riktigt maffig kvävegödsling som får växterna att jubla.

Om du inte fiskar själv kan du snacka in dig hos fiskaffären eller i butikens fiskdisk. Den som bor på Västkusten har förstås störst chans att hitta leverantörer.